Tack och adjö Högskolan Dalarna

Jag har varit student i snart fem år. Hos dig har jag studerat i tre. Jag har varit den där studenten som inte är som alla andra, passade egentligen inte in i det normala studentlivet. Jag är ensamstående mamma och gammal. I alla fall om man ser till medelåldern på skolan. Några gånger har jag besökt nattlivet på kåren. Oftast har jag gått där ifrån och känt mig äldre än vad jag är.

Jag har varit student på Högskolan Dalarna. Jag har innan deadline, lämnat in alla uppgifter, alla tentor och vetenskapliga uppsatser. Jag har klarat alla kurser, nästan. Godkänt i några av dem, i de flesta fall väl godkänd. Jag minns än idag när jag fick mitt första VG, kursen hette kommunikationsteorier, Fiske och Bodil stod för underhållningen. Aldrig hade jag kunnat ana att jag skulle få akademins högsta betyg i något. Jag är intelligent, tydligen. Under utbildningens enda salstentamen satt jag och grät på en toalett. Prestationsångesten och förtvivlan runt kursen åt upp mig. Den enda tenta jag inte har klarat, men jag hade sällskap av nästan hela klassen. Jag är ofta den som inte håller tyst på seminarier och föreläsningar, har för det mesta något att säga. En dryg jävel kan tyckas.

Jag har varit student på Högskolan Dalarna. Gått på vartenda seminarium och nästan aldrig missat en föreläsning. En sådan där student som har sett studierna som ett arbete. Hos dig Högskolan Dalarna kände jag prestationsångest som jag inte visste fanns. Högskolan kommunicerade till oss studenter om hur viktigt, unik och begåvad du måste vara för att få en chans i den tuffa reklamvärlden. Det gav mig tvivel om att allt studieslit någonsin skulle ge något tillbaka. En underbar handledare på praktikplatsen visade att verkligheten var annorlunda.

Många gånger har jag suttit med vänner på mediehuset. Vi har ätit den osmakliga lunchen på Lion Heart Café och njutit av deras kaffe. Våra studiedagar har oftast fyllts med diskussioner runt livet. Ofta om killar, dieter och psykosociala analyser på oss själva och på omvärlden.

Som student på Högskolan Dalarna gick jag vilse i mig själv, för att sedan hitta en väg att gå på. Jag är inte samma person nu som då. Jag har vunnit vänner för livet och andra har jag förlorat. Har setts som grinig och pratglad. Andra känner igen mig för mitt skratt.

En period i mitt liv är mot sitt slut. Är stolt över vad jag har gjort under dessa tre år hos Högskolan Dalarna. Känner stolthet över att mina barn sett mig slita för studierna, trots att de många gånger har blivit åsidosatta. Hoppas de har lärt sig vikten av engagemang i kunskap. För första gången i mitt liv har jag avslutat det jag på börjat. Det känns skrämmande samtidigt som en pirrande känsla sprids i min mage.

Jag har varit student på högskolan Dalarna. Mina tre års studier firas med en tuff klänning och mina närmaste vänner på kåren. Har bytt frisyr och köpt ny telefon. Tack Högskolan Dalarna för min tid hos dig, en period i livet som förändrade mig. Men en ny tid är kommen, det enda som kan komma nu är gott.