Just nu kom den. Den där tåren som jag har längtat efter. Klumpen i bröstet, ja den som kom för några veckor sedan.
Tåren släpper på oro och stress. Ångesten över vad som komma skall. Vad finns det för mig nu?
Håller huvudet högt och är stolt över mig själv, vad jag har presterat och vad jag har lärt mig. Klumpen i bröstet övergår från ångest till sorg. Tror jag går igenom regnbågens olika stadier av sorg. En sorg att inte längre vara en del av en helhelt, en vänskap och en social kontext. Jag har aldrig känt mig så duktig på vad jag gör.
Jag är en känslomänniska av kaliber. Jag försöker hålla huvudet högt, bita i ihop. Men att visa känslor är att visa styrka sägs det. Tåren blir till fler tårar och klumpen släpper mer och mer. Och ja, life goes on. Snart kommer det något nytt för mig, en ny värld att lära sig. Vad vet jag inte än.
Det är just det att inte veta som tynger mig mest. Ovisshet är inget som jag hanterar bra, vilket har sina naturliga förklaringar. Det här året har gett mig en trygghet som jag aldrig har känt förut. Nu vet jag vad avslappand betyder.
Just nu kom den, en kram ifrån min unge. Och han ger mig styrka och stöd och solen tänds på den gråa himlen.
onsdag 5 december 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)