Jag & ni

Ni vet vilka ni är. Ni är de som bara finns. Vi går igenom många olika processer, vi diskuterar olika fenomen, ofta. Jag tycker att vi är ett fenomen. Vi är en speciell grupp vi fem. Av många olika bakgrunder, av olika åldrar, olika erfarenheter och vi är alldels speciella. Var och en av oss.

Många gånger kommer jag på mig själv att fnittra i min ensamhet. Ibland när jag går på stan, när jag diskar eller sitter framför datorn. Ofta frågar barnen mig vad jag skrattar åt och jag säger alltid att det var något som ja hörde i skolan. Det är alltid någon av oss som hittar på ett nytt begrepp för dagen, säger något galet eller berättar om en rolig händelse. Jag kunde aldrig drömma om att finna människor som ni.

Vi pratar ofta om sex. Vi börjar alltid våra samtal med lättsamma händelser och slutar i djupa diskussioner och analyser . Ofta om oss själva. Vi skrattar mycket, glädjestunderna kan vända en dålig vecka till en komedifilm. Vår grupp fungerar ofta som en slags gruppterapi. Hos er hämtar jag styrka, inspiration och motivation, ni har lärt mig mycket om mig själv. Ingen av oss har krav på varandra. Vi har bara extrema krav på oss själva. Vi ger och tar.

Jag fascineras ofta över kraften i vår vänskap. Jag tror att tillsammans kan vi flytta berg. Vi har gått samma väg, vi har ett mål. Vi kommer att lyckas, även om det inte är tillsammans som grupp. Ibland har vi en bror-bytar dag och vi diskuterar ofta om Håkan Hellström är en bra artist. Vi pratar om kommunikationsteorier och reklam.

Det finns inte ord som kan beskriva vår grupp, vi måste helt enkelt upplevas. Vi kan säkert ses som fnittriga tonåringar. Trots att jag är 33. Men vi är oss själva, vi finns här.

Mina älskade vänner.