Avklädd men inget våp...

Sitter på ett tåg någonstans utan för Lindesberg Tack och lov för eluttag på tågen, med ett mobilt bredband till den nya datorn är datorn så gott som full pipmpad och jag kan sköta det mesta fast jag är på resande fot. Jag nynnar en ”blomstertid nu kommer” tyst i mitt huvud. Det har varit en händelse rikt tid de senaste veckorna. Barnens skolavslutningar har avlöst varandra, inklusive min egen, och nu är det sommarlov! Idag känns det som att mitt sommar har kickat igång på allvar, barnen är lämnade hos deras fäder och jag är barnledig resten av sommaren. En konstig känsla sprider sig i mig av den tanken, tänk att nu kan jag göra allt det som jag normalt är ”hindrad” ifrån att göra, tänk att bara kunna ta en fika en kväll, eller åka iväg till en vän utan att behöva planera särskilt mycket. Små enkla saker som för mig är en lyx att kunna göra. Tanken om att bli barnledig en hel sommar är lika skärmande som den är behaglig. HJÄLP! Vad ska jag göra, mina så viktiga rutiner, vem är jag om jag inte är mamma? Ansvaret som förälder slipper jag aldrig ifrån. Det är dags att jag får vara mig själv, att få vara Millan och göra de saker som Millan vill göra, om jag känner för det. Att just ha valmöjligheten att kunna bestämma är i sig själv den största friheten och lyxen med att vara barnledig. Gång på gång får jag olika kommentarer om min sommarledighet ”hur klarar du dig utan dina barn en hel sommar? OJ det är länge! Hur ska barnen klara sig?” Som ett gemensamt svar på detta så vill jag säga att jag klara mig på samma sätt utan dem under skolloven som deras fäder klarar saknaden av dem när det är vanliga vardagar. Jag är glad att barnen får leva med den andra halvan av sig själv, det händer alldels för sällan.

I och med dessa tankar snurrar runt i mitt huvud så kommer det över en stressande känsla med oro. Tanken om att jag kommer att må lika dåligt som jag gjorde under förra årets sommarlov är skärmande. Förra sommaren var andra gången de var borta ifrån mig ett helt lov, men första gången de var borta två månader i sträck. Jag skärmade av mig helt ifrån omvärlden, hade inte mobilen på, träffade endast min Kombo och var bara offentlig när jag jobbade på puben, resten av tiden låg jag på soffan och mådde dåligt. En stor bidragande faktor till detta mående var också en del i den stora livsstilsförändring jag har. Jag körde av spåret ett kort tag men tog tack och lov tag i saken och fick professionell hjälp av KBT- Malin att komma på spåret igen. Att prata om mina rädslor, att acceptera dem och sedan blotta dem är en av de tuffaste men också upplyftande saker som jag har gått igenom. Min största rädsla var att vara mig själv, och våga stå för det. Denna sommar hanterade jag det med prat med min Kombon samt ett telefonsamtal ringt i panik till KBT-Malin. Så nu har jag kommit på andra tankar om hur den här sommaren kommer att bli. Jag ska njuta i fullo över att kunna vara mig själv och för mig själv. Underhålla mig med musik, trevliga människor och förhoppningsvis mycket sol och bad. Jag vägrar stanna på soffan en sommar till! KBT-Malin bad mig skriva om min oro angående detta, och det är det jag gör just nu. Det du läser just nu är en del av min återhämtning efter ett litet bakslag. Tanken om att skriva ner detta i en blogg känns skärmande men att blotta mig själv ännu mer för omvärlden är ytterligare ett steg framåt för mig.

En bio där det nyare gänget av A-team visade sin nya rulle och en konsert med Kiss, rev loss sommarlovet rejält. Konserten var min första riktigt stora konsert någonsin, det var en överväldigande känsla att stå bland 35 000 människor i Stockholms stadion! Att ha Paul Stanly 50 m ifrån sig var belistick! Kan fortfarande sätta i ord hur jag känner för den konserten . En helg hos nyblivna vänner och shopping i Skärholmen förgyllde helgen otroligt mycket! Jag har redan under denna vecka hunnit med att få minst tre nya vänner, jag har också valt att välja bort en – ”lammkött är mycket trevligare än svinkött”, om du förstår vad jag menar! Jag har också blivit av med oskulden, jag har nu åkt hoj för första gången någonsin, och jag vill bara åka mer! Mitt lov kör igång med buller och bång och det ser ut att fortsätta i den här takten. Jag har nu klätt av mig mitt ”skal” för så att du som helt känd eller okänd ska kunna se MIG. Raffinerat kanske, men bloggandet är för min skull, aldrig för någon annans. Med detta sagt och med en timmes tågresa kvar, så önskar jag dig en härlig sommar, vi ses när vi ses! Jag lämnar också kvar några visdomsord som fann mig idag, något som gav mig eftertanke.

”Kvinnor ska inte nöja sig med det näst bästa”

”Jag är tuff och vet vad jag vill, om det gör mig till en bitch i andras ögon, så gärna för mig”

Tack och på återseende!